Gråhakedopping
Från Wikipedia
| ?Gråhakedopping Status i världen: Livskraftig (lc) Status i Sverige: Livskraftig | |
|---|---|
Gråhakedopping | |
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Fåglar Aves |
| Ordning: | Doppingfåglar Podicipediformes |
| Familj: | Doppingar Podicipedidae |
| Släkte: | Doppingsläktet Podiceps |
| Art: | Gråhakedopping P. grisegena |
| §Podiceps grisegena Auktor: Boddaert, 1783 | |
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen | |
Gråhakedopping (Podiceps grisegena) är en fågel som tillhör familjen doppingar.
Innehåll |
Utseende
Med sin längd på mellan 40 till 46 centimeter är den något mindre än skäggdoppingen och med en kortare och grövre hals. Könen är lika. I sommardräkt är gråhakedoppingens hals och bröst tydligt rödbrunt på framsidan och på sidorna, kinderna är silverglänsande gråa och hjässan är svart. Ryggen är mörkbrun och buken är vit. Näbben är svart med gul bas. På vintern skiftar fågeln tydligt färg, det röda försvinner och ersätts med ljust brunt och gråvitt.
Fågelns ben sitter långt bak, vilket gör att den har svårt att gå. Den är däremot en utmärkt simmare och dykare.
Underarten Podiceps grisegena holboellii har en något grövre näbb som inte heller har en så mörk spets som nominatformen Podiceps grisegena grisegena.
Utbredning och taxonomi
Gråhakedoppingen finns på norra halvklotet i Nordamerika, Europa och Asien.
Den brukar delas in i två underarter:
- Podiceps grisegena grisegena som häckar på spridda platser i Europa och nordvästra Asien från Danmark i väster till floden Ob och Balchasjsjön i öster.
- Podiceps grisegena holboellii som häckar i östra Asien och Nordamerika.
Alla populationer, förutom den på Aleuterna, är flyttfåglar och vintertid ses den utefter havskuster.
Gråhakedoppingen i Sverige
I Sverige förekommer fågeln som häckfågel i Skåne och på Öland, vid Hornborgasjön i Västergötland, vid sjön Tåkern i Östergötland, och med tyngdpunkten i sjöar och vikar, exempelvis Brändöfjärden, vid Bottenviken i Norrbotten.
Den skandinaviska populationen flyttar i augusti till oktober mot Medelhavs- och Nordsjökusterna, och återvänder till de sydliga häckningsplatserna i mars-april och når sina nordligaste häckningsplatser i maj.
Biotop
En adult gråhakedopping av underarten Podiceps grisegena holboellii tillsammans med tre ungar i Alaska. |
Precis som hos skäggdoppingen tillbringar de nykläckta ungarna en stor tid på ryggen av sina föräldrar innan de blir flygga |
Gråhakedoppingen häckar i vassrika, ofta rätt djupa, näringsrika slättsjöar och vassvikar i älvar och åar och även i havsvikar.
Häckning
Det förekommer att gråhakedoppingen häckar i kolonier men det hör inte till vanligheten. Paret bygger tillsammans ett bo av vattenväxter som rycks loss från bottten varvat med gröna växtdelar. Äggen läggs i maj till juni och de nylagda äggen är vita och formen är mer långsträckt och spolformig än hos andra doppingar. Paret turas om med att ruva äggen som brukar vara 3 till 5 stycken. Äggen ruvas i snitt i 22 till 25 dygn och efter kläckningen simmar genast ungarna ut i vattnet där de tas om hand av föräldrarna. Ungarna är flygga efter cirka 56 till 70 dygn.
Föda och beteende
Fågeln livnär sig på småfisk och vatteninsekter, samt ibland av kräftdjur och snäckor. Den har en större tendens att göra ett litet hopp när den dyker än skäggdoppingen.
Referenser
Noter
Källor
- Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D.: Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält., Albert Bonniers förlag, Stockholm 1999, första upplagan. ISBN 91-34-51038-9.
- Wahlberg,T.: Kunskapen om fåglar: Alla häckande arter i Sverige, Rabén & Sjögren, Stockholm 1993, första upplagan.
- Lars Larsson, Birds of the world, CD-rom, 2001
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Gråhakedopping.